Italiensk mat

När Europeiska Unionen för ett antal år sedan skulle utse ett företrädarland i matfrågor så stod det slutligen mellan Finland (!) och Italien. Italiens premiärminister vid tiden, Silvio Berlusconi, tyckte att det var enormt underhållande att just Finland var med i finalen. Man kan tycka vad man vill om den excentriska mannen, men här är jag helt klart böjd att hålla med honom. Inte ens om Sverige hade varit finalland istället för Finland så hade jag tänkt annorlunda. Italien kan vara det land i hela världen där maten har den mest självklara platsen i livets centrum. Jag avundas verkligen italienarna att måltiden inte bara handlar om att få i sig mat, utan det är även ett självklart sätt att umgås under lugna förhållanden – och gärna länge. Fantastiskt trevligt!

Samma känsla har jag fått exempelvis i Frankrike, men där känns maträtternas variation inte lika enorm som i Italien. Direkt ska jag säga att jag föredrar fransk mat varje dag i veckan gentemot svensk, men i kampen mot det italienska köket så bågnar även det franska.

Pizza

Nu nämner jag den första italienska maträtt jag kommer på. Vilket inte är någon slump. Det finns väl knappast någon i hela världen som aldrig ens har hört talas om denna maträtt. Numera finns den dessutom i både vegan- och vegetarianversioner, så alla kan vara nöjda och mätta efter att ha ätit pizza. Vad jag förstår så skapades den första pizzan i Napoli, dit vallfärdar pizzafanatiker för att få äta det äkta originalet kan jag tänka mig. Nåja, kanske inte riktigt, men väl där någon gång så ska åtminstone jag äta pizza där bara därför. Väl i den staden så lär snarare fotboll vara det huvudsakliga och mest sannolika skälet till besöket snarare, men ändå.

Min egen favorit är Mexikana, den med köttfärs och jalapeños på, men det finns ju så många fler. Den mest sålda varianten i Sverige är i särklass Kebabpizza tätt följd av Vesuvio.

Andra varianter är: Hawaii (med ananas, helgerån enligt italienarna), klassikern Cappriciosa, Calzone, Margaritha (vem vill äta bara ost och tomat har jag undrat hela livet tills jag fick barn), Bussola, Opera, Al Funghi, Al Prosciutto, Al Tonno, Primavera, Olympia, Tropicana, Quattro Stagioni, Marinara, Venezia, Roma, Padana, ja listan kan fortsätta nästan i all oändlighet. Bara fantasin sätter gränser antar jag. Fantastiskt trevligt att göra själv också – inte minst med barnen. Inte bara tycker de om pizza till att börja med, de tenderar även till att äta mer när de varit med och hjälpt till med maten. Perfekt eller hur!? Sysselsättning tillsammans och man förenar verkligen nytta med nöje!

Pasta

 Om det finns många olika varianter av pizza, så finns det en ocean av olika sorters kombinationer av pasta med tillbehör. Den kanske enklaste, Carbonara, görs med spaghetti, bacon lök, grädde och ägg enligt det klassiska receptet.

Penne, en annan sorts pasta, gorgonzola ost och grädde formar inte helt ologiskt ”Penne alla gorgonzola” – en fantastiskt god rätt i mitt tycke.

Pasta al ragu – pasta av olika sorter med köttfärssås är en annan favorit, för den kan göras i så många olika varianter – av något som omvänt ju är vår ”svenska” rätt köttfärssås med spaghetti.

Lägg därtill exempelvis Lasagne (mums mums) Ravioli (standard studentmat) och tiramisu så lär du inte gå från bordet hungrig. Listan över pastarätter kan göras lång som sagt.