Barnmat

Sannolikt det stora flertalet föräldrar har någonsin upplevt att deras barn vägrar att äta. Stressen blir enorm om barnet är i bebisstadiet. I vart fall om det är det första barnet inbillar jag mig.

När barnet blir äldre och börjar på förskolan börjar den där stressen avta. I regel äter barnen bättre i och med att de inte kan köra med personalen på förskolan på samma sätt som föräldrarna hemma. Det ska vara ordning och reda, man ska åtminstone smaka och ingen går från bordet innan alla är klara. Då kanske maten är god ändå – leken kommer inte tidigare för att man säger sig vara färdig på rekordtid.

Maträtter – barnmat

Milkshake – den första näringen

Jag kommer ihåg lättnaden när mitt barn visade sig ta bröstet redan från start. Det innebar näringsriktig mat och den fanns alltid med oss när vi reste. Även korta sträckor. Alltid i rätt temperatur också. Det var väldigt praktiskt. Något som man ändå kanske inte förstod att uppskatta fullt ut. Efter ett tag, när jag själv skulle vara pappaledig, så övergick vi till mjölkersättning, vilket också fungerade bra. Vissa barn vill inte ha bröstmjölk, så då startar man med det redan från födseln, så det kändes betryggande som alternativ. När väl ett halvår gått har jag för mig att vi började så smått med mosad mat. I alla dess former ska sägas. Det inhandlades en mixer som gick varm. Dessutom inhandlades en större mängd av färdiglagad burkmat. What??? Tänker kanske vissa, men det blev så. Tankarna går direkt till scenerna i ”Solsidan” där Mickan fick dåligt samvete för att hon köpte burkmat, men förde över det till diverse andra burkar för att få den där mer hemmagjorda känslan och intrycket. Lägg till att det var svindyrt i längden, men det kändes som ett mindre problem kontra att laga egen mat. Inte för att det var speciellt mycket jobb, men mer för att allt som kunde outsourcas av tråkiga saker gjordes. Hur hemskt låter inte det? Men så var det i vart fall. När vi gjorde egen mat så blev det lätt mosade köttbullar, potatismos, ärtor – allt dränkt i 80% fetthaltigt smör (utan salt förstås). Andra maträtter blev mosad fisk i alla dess former, även här dränkt i smör. ”Häll i henne fett” som de sa på BVC.

Milkshake – den första näringen

 

Ett år plus

Vartefter tiden gick så blev maten mindre anpassad. Det är förstås lätt att dra slutsatsen direkt att det är något förlösande – och så är fallet förstås, det underlättade väldigt mycket. Samtidigt så innebar det att lilla damen började ställa krav på maten också. Tidigare kunde maten spottats ut, absolut, men nu fick man även höra det också. Den egna maten blev även ärligt talat ganska mycket tråkigare (läs: mindre med kryddor, salt, salsor, med mera), men ett sätt var att lägga till det efteråt förstås. Nu introducerades hela köttbullar och även Findus fiskpinnar, vilket har varit bra nödmat mer än en gång när barnet tvärvägrat äta. Jag råkade nämna för kollegorna på jobbet om nödmatens införande, vilket väckte stor munterhet hos dem. För bara någon vecka sedan fick jag dock höra av en av dem som nu är på pappaledighet att han verkligen förstod mig. Hans barn fick tidiga matstörningar och hamnade långt under kurvan. Om hon åt överhuvudtaget var han mer än lycklig. Jag förstår honom.